Finans
Enligt en allmän definition är finans i generell bemärkelse studiet av hur stater, individer, företag och organisationer, etc. skaffar, allokerar och använder kapital och resurser, med fokus på monetära resurser.
Även om finans är ett begrepp som för tankarna till näringsliv och statlig förvaltning, så används ordet även för att benämna den akademiska disciplinen finans, och har därmed i princip samma betydelse som begreppet finansiell ekonomi.
Begreppet ‘finansiering’ i mer specifik bemärkelse syftar vanligen på hur stater, företag, organisationer eller individer och hushåll skaffar kapital för att genomdriva projekt, till exempel att bygga en ny järnväg, utveckla en ny produkt eller köpa en bostad. Två vanliga finansieringsformer, särskilt för aktiebolag, är lån och aktiekapital. Stater kan även skaffa finansiering genom att trycka pengar eller höja skatterna, vilket är bakgrunden till varför stater (via centralbanker) ibland kallas ‘Lender of Last Resort’ (ung. långivare i sista instans), en engelsk term som är etablerad i svenskan, även i publikationer av Riksbanken. För mer information, se finansmarknad. Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Finans
Finansväsendet är den del av näringslivet och samhället i övrigt vars huvudsakliga sysselsättning har en direkt koppling till de finansiella marknaderna. Dit hör bland annat banker och aktiebörser.
Finansiell ekonomi är studiet av hur ändliga resurser allokeras över tiden. Traditionellt berör finansiell ekonomi monetära transaktioner, där båda sidorna av ett handelsutbyte utgörs av pengar eller värdepapper. Termen syftar i första hand på den akademiska disciplinen finans, och de två begreppen är i princip utbytbara.
I Sverige är ämnesområdet relativt nytt. Först under 1980-talet blev det ett etablerat ekonomiskt ämne, att jämföra med USA där genombrottet för området kom redan i början av 1950-talet. I USA och Storbritannien är finansiell ekonomi oftast en egen disciplin, medan ämnet i Sverige antingen ligger under nationalekonomi eller företagsekonomi.
Ämnesområdet har fyra grundläggande studieområden:
* portföljteorin
* kapitalmarknadsteorin
* optionsteorin
* teorin om effektiva marknader
Finansmarknaderna är ett samlingsnamn för världens globala finansiella infrastruktur. På finansmarknaderna handlas värdepapper, finansiella instrument, råvaror och handelsvaror. Den fysiska marknadsplatsen har i allt större utsträckning kompletterats eller ersatts av datoriserade marknadsplatser. Börsen är en typisk marknadsplats. Exempel på marknadsaktörer är banker, aktiemäklare, emittenter, investerare, kreditmäklare, försäkringsbolag, pensionsfonder.
Finansmarknaderna består av flera delar, bland annat
* kapitalmarknaden, som i sin tur kan delas in i värdepappersmarknaden och bankmarknaden.
* valutamarknaden.
* råvarumarknaden.
Finansmarknadernas primära funktion är att allokera kapital, men det finansiella systemet kan även sägas ha följande kärnfunktioner: [1]
* Att möjliggöra avräkning och clearing för att underlätta handel.
* Att tillhandahålla en mekanism för poolning av resurser och för att dela upp andelar i olika projekt och företag.
* Att möjliggöra transferreringar av ekonomiska resurser i tiden, över gränser och mellan ekonomins olika sektorer.
* Att tillhandahålla prisinformation för att underlätta koordinering av decentraliserat beslutsfattande i ekonomins olika sektorer.
* Att skapa förutsättningar för att hantera incitamentsproblem när den ena parten i en transaktion har information som den andra saknar eller när den ena parten agerar som agent för någon annan.
Finansmarknaderna utgör en del av det globala samhällets mest kritiska infrastruktur. Det spänner över hela jorden och verksamheten pågår ständigt, och i den bemärkelsen har det finansiella systemet likheter med Internet. I takt med utvecklingen av ny datahanterings- och informationsteknologi har dess betydelse ökat kraftigt. Även komponenterna i det finansiella systemet utvecklas ständigt, vilket exemplifieras av de senaste decenniernas uppfinningsrikedom som bland har lett till handel med optioner och utsläppsrätter. Denna process leder till att kapitalflödet i den globala ekonomin ökar, vilket är en av de viktigaste komponenterna i globaliseringen. Globaliseringen av finansmarknaderna påverkar i stor utsträckning utformningen av internationell redovisning och leder till en harmonisering av lagstiftning och normbildning. Eftersom det finansiella systemet ständigt utvecklas av aktörerna på marknaden så förs även en ständig debatt om i vilken uträckning myndigheter och lagstiftare skall reglera aktiviteterna på finansmarknaden. Praxis ser olika ut i olika länder, och valet av regleringsformer kan få betydande konsekvenser för det finansiella systemets utformning. Genom att utnyttja dynamiken i det finansiella systemet ökar möjligheterna för investerare, t. ex. stater, pensionsfonder och företag, att hantera risk.
De finansiella marknaderna i Sverige är
* Penningmarknaden, SSVX
* Obligationsmarknaden, SOX
* Aktiemarknaden, SSE
* Valutamarknaden
* Derivatmarknaden, OM