Låna pengar

Med lån menas rätten att under en viss tid använda någonting som tillhör någon annan, eller den överenskommelse som ger upphov till denna rätt. Om ersättning utgår, och lånet inte avser pengar, brukar det ofta kallas något annat, exempelvis hyra, saklega eller arrende.

Den juridiska termen för lån av pengar och andra fungibla ting är försträckning. Ordet lån betyder enligt samma terminologi inte lån av pengar utan lån av föremål där den som lånar ut föremålet förväntar sig att få exakt samma förmål tillbaka efter lånet. Vid lån av pengar (försträckning) är man inte intresserad av att få tillbaka just de utlånade sedlarna och mynten utan den summa pengar man lånat ut.

Att investera i en bostad är kanske den största affär vi gör och det är få av oss som har egna pengar till den investeringen. En ny bil eller båt är också en större investering. När det gäller dessa ”större lån” är vi oftast ganska noga med att kontrollera villkor och gå igenom hushållsekonomin, samtidigt blir vi också noga kontrollerade (kreditbedömda) av dem som ska ge oss lånen.

Ofta är det underförstått att ett lån avser penninglån. Med ett lån menas då det avtal som innebär att en part, gäldenären, tar emot en summa pengar från borgenären och förbinder sig att återbetala samma summa. Gäldenären hamnar i skuld till borgenären, som får en fordran. De ingående parterna i låneavtalet kan vara privatpersoner, företag, banker och kreditinstitut, stater, kommuner, föreningar eller andra institutioner.

Om ersättning ska betalas för lånet kallas den för ränta. Ibland kan det även förekomma andra ersättningar för lån, till exempel uppläggningsavgift.

Privatpersoner och företag tar ofta lån av banker eller kreditinstitut. Som regel sker betalningen av sådana lån successivt under lånets löptid. Dessa avbetalningar kallas amorteringar. Beroende på låneform kan amorteringarna ske på olika sätt. De vanligaste formerna är rak amortering och annuitetslån. Lånet, framför allt kortare lån, kan även vara amorteringsfritt. Då betalas hela summan när lånetiden löper ut.

Banker och kreditinstitut undersöker i princip alltid den sökandes kreditvärdighet innan de beviljar ett lån. Ofta ingår en kreditupplysning i undersökningen. Det går numera att göra en så kallad sammanslagen kreditupplysning där flera banker kan samlas under en och samma omfrågan hos UC för att på så kunna offerera ett låneförslag utan påverkan av andra bankers inverkan. En sökande med låg kreditvärdighet kan nekas lån, krävas på en kompletterande säkerhet och/eller få betala en högre ränta. Alla aktörer har egna riskanalyser som styr vilka som anses vara mer riskabla att låna ut till eller för den delen mindre riskabla.

Ibland ger gäldenären någon slags säkerhet, sätter något i pant, för att garantera återbetalningen. Det sker till exempel vid bostadslån, men kan även ske vid andra lån. Företag som ger mindre lån mot en handpant kallas pantbank. Föremål som på ett eller annat sätt fungerar som säkerhet för återbetalning av lån sägs vara belånade.

En annan typ av säkerhet är borgen. Att gå i borgen för, eller borga för, ett lån innebär att borgensmannen (ej att förväxla med borgenär) går in i gäldenärens ställe, om denne inte kan betala. Borgensmannen får då exakt samma skyldigheter som gäldenären.

Skriftliga låneavtal kallas skuldebrev om lånet avser pengar. Ett skuldebrev behöver dock inte vara ett avtal i juridisk mening, det kan lika gärna vara en ensidig utfästelse ställd till innehavaren. Staten och större företag använder sig av detta för att låna upp pengar, genom att sälja (emmitera) någon form av standardiserat skuldebrev. Det kan exempelvis vara obligationer eller statsskuldväxlar. Handel med sådana lån sker på kreditmarknaden.
Det finns en uppsjö av möjligheter att få låna t.ex.

* Bostadslån, hypotekslån

* Medlemslån (lån utan säkerhet till medlemmar inom flera fackförbund)

* Avbetalningslån (via exempelvis finansbolag för lån till bil, mc, båt m.m. där det du köper ställs som säkerhet)

* Kreditkort (erbjuds av finansbolag och företag och du ansöker om en viss kreditnivå, du betalar ränta på den kredit du utnyttjar och skulden betalas av med en viss del per månad)

* Privatlån i bank (med eller utan säkerhet, har man säkerhet ger det en lägre ränta)

* Bankkort med kopplad kredit

* Kontokredit (du kan knyta en fast kredit till ditt bankkonto, du betalar ett pris för att få ha krediten och en ränta för den del som utnyttjas)

* Räntefria krediter (ges många gånger av affärer för att locka dig till köp, men uppläggningskostnad och aviseringsavgifter läggs oftast till)

* SMS-lån (hos finansbolag, små kreditbelopp under kort tid, med hög ränta)

* Låna privat (av exempelvis släktingar eller vänner, se till att det blir skriftligt på vad som gäller avseende återbetalningstid, ränta, betalningstillfällen, uppsägningstid m.m.)

* Pantbank (du lämnar ett värdeföremål som pant och får på den låna en summa pengar, betalar du inte i tid säljs ditt värdeföremål på en offentlig auktion)

Konsumentkredit

När du som privatperson söker en kredit i något sammanhang kallas det en konsumentkredit och det finns lagar som reglerar hur detta ska gå till. De två viktigaste lagarna är Konsumentkreditlagen och Lag om bank- och finansieringsrörelse. Den som ger dig kredit är skyldig att göra en kreditprövning. Vissa undantag finns dock.

När du handlar på kredit så regleras, styrs, avtalet mellan dig och den näringsidkare som beviljar krediten av Konsumentkreditlagen (SFS 1992:830).

Lagen gäller också om näringsidkaren (exempelvis en butikskedja) förmedlar krediten men där något annat kreditinstitut (exempelvis en bank, ett finansieringsbolag) står för själva krediten.

Vid kreditköp skall säljaren ta ut en kontantinsats av köparen. Kontantinsatsen skall motsvara minst 20 procent av varans kontantpris.

Kallor:

http://www.attkunna.se/privatekonomi_lana.htm

http://sv.wikipedia.org/wiki/Låna

Läs mer om Kreditköp och Kreditprövning