Räntor

Ränta är allmänt priset på lån av pengar. Ränta betalas av någon som lånar pengar och erhålls av någon som lånar ut pengar. När någon lånar ut pengar till en bank eller liknande genom att sätta in dem på ett konto erhåller man inlåningsränta från banken. När någon lånar pengar av banken får denne istället betala låneränta. Räntevillkoren inklusive villkoren för hur räntan ändras, bestäms i förväg.

Räntesatsen är räntans förhållande till lånat belopp och tid. Den anges oftast som ett procentbelopp per betalningsperiod eller per år.

Rörlig ränta innebär att räntesatsen på ett lån styrs av marknadsräntan eller något index, till exempel STIBOR eller LIBOR. Räntan kommer därför att röra sig upp och ned i takt med detta.

Fast ränta är motsatsen till rörlig ränta, Vid fast ränta vet låntagaren att räntan är bestämd under en viss tid, till exempel två eller fem år och till vilken räntesats.

Inlåningsränta är den ränta banken betalar ut till den de ”lånat in” pengar av, det vill säga den ränta kunden får på insatt kapital. Motsatsen är utlåningsränta.

Utlåningsränta, den ränta till vilken en bank lånar ut pengar till kunder.

Styrränta är den ränta som en centralbank tar när den kortsiktigt lånar ut pengar till bankerna. Styrräntan är en viktig del av penningpolitiken, genom att den påverkar bankernas kostnad för likviditet och därmed reglerar penningmängden i samhället. I vissa fall påverkar den räntan som bankerna tar av sina kunder.

Styrräntan som den svenska Riksbanken använder är reporäntan (av repa, slang för engelskans repurchasing agreement, återköpsavtal). Riksbanken lånar ut pengar genom att av bankerna köpa repor, som efter en tid säljs tillbaka (omvänd repa) med pålägg för ränta, ”reporänta”. Föregångaren var marginalräntan.

Se även tabell över styrräntans nivå år från år.

Realränta, real avkastning, är den ränta som erhålls om inflationen räknas bort från den nominella ränta.

Nominell ränta är den ränta som exempelvis banken erbjuder. Den tar inte hänsyn till inflation eller annan påverkan och kan därmed inte användas för att ta fram korrekta mått på avkastningen.

Faktisk realränta, realränta ex post, är den extra köpkratft en långivare erhåller utöver det utlånade beloppets köpkraft. Den faktiska realränta beräknas som nominell ränta minus faktisk inflation.

Förväntad realränta, realränta ex ante, är den extra köpkraft en långivare förväntar sig erhålla utöver det utlånade beloppets köpkraft när lånet ingås. den förväntade realränta beräknas som nominell ränta minus förväntad inflation .
Beräkningar [redigera]

* rn = Nominell ränta
* rr = Realränta
* q = Inflation

r_r = { { (1+r_n) } \over { (1+q) } } – 1 \ \approx \ r_n – q

Approximationen är bra vid låga värden, åtminstone upp till 8-10%.

Med effektiv ränta avses den totala kreditkostnaden angiven som årlig ränta på lånebeloppet.

Den effektiva räntan tar hänsyn till samtliga kostnader, samt när utbetalningarna sker. Kreditkostnaden är summan[1] av räntor, tillägg och andra kostnader för ett lån. Eftersom ränta kan beräknas på olika sätt kan den effektiva räntan vara olika, även utan att avgifter och räntesats skiljer sig mellan olika lån. Ett exempel är de ränta-på-ränta-effekter man får då tillgottskrivandet eller betalningen sker fler gånger än en per år.
Ett enkelt exempel [redigera]

Du har 1 januari(måndag) 100 kr på ett konto, får 5% i ränta per år. Enligt sedvanlig modell skall du den 31 december ha 105 kr. Skulle banken emellertid utbetala räntan två gånger per år skulle du få först 2,5 kr i ränta, sedan 2,5625 kr varför totalen blir 105,0625 kr – det vill säga ungefär 105,1 Kr. Den effektiva räntan i det senare fallet är ca 5,1 %. Ju fler utbetalningstillfällen – desto högre ränta.

Beräkningen av den effektiva räntan är ofta ganska krånglig[4], i synnerhet om det handlar om belopp som både betalas ut och återbetalas i flera omgångar. Den sker enligt internräntemetoden[5]. I princip ställer man upp en ekvation där nuvärdet av kreditbeloppet ska vara lika med nuvärdet av samtliga belopp som kredittagaren ska erlägga. Lagtexten ger följande ekvation (av tekniska skäl används andra beteckninger i det högra ledet):

\sum_{K=1}^m { A_K \over { (1 + i)^{t_K} } } = \sum_{L=1}^n { B_L \over { (1 + i)^{t_L} } }

Det vänstra ledet ger nuvärdet av utbetalningarna, det högra av inbetalningarna. Den effektiva räntan är den ränta (i) de dessa är lika. Formeln ser väldigt krånglig ut, men det bör noteras att om endast en utbetalning sker (vid lånetidens början) kan man byta ut det vänstra ledet mot en enda utbetalning. Det blir då den vanliga internräntemetoden.

Sammansatt ränta, ränta på ränta, ränta som beräknas på ursprungsbeloppet plus all tidigare ränta under perioden.
När ett bankkontos utbetalda ränta står kvar på kontot erhålls ränta även på den. Det kallas kumulativ ränta, sammansatt ränta eller ränta-på-ränta-effekt. Beloppet efter en viss tid kan då beräknas.

k_t = k_0 \left ( 1 + p \right )^t

p är räntesatsen för en viss period, ofta men inte alltid för helår, och t är antalet perioder.

Ränta-på-ränta-effekter kan uppstå i många sammanhang. Exempelvis betalas ofta räntan på banklån flera gånger om året. Eftersom årsräntesatsen brukar divideras med antalet perioder per år, blir den effektiva räntan högre än den marknadsförda årsräntan.

Uttrycket brukar generellt användas för alla investeringar där utdelningar och liknande återinvesteras.

Räntenettot är inom ekonomi skillnaden i absoluta tal mellan ett företags räntekostnader för upptagna lån och ränteintäkter från utställda lån. Termen används ofta specifikt om affärsbanker, och betecknar då nettot mellan vad en bank tar in i ränta på utlånade pengar och vad banken betalar kunderna i form av sparränta. Räntenettot förändras över tiden och är en viktig intäktskälla för bankerna då den till sin natur är mer stabil än andra typer av inkomstkällor som exempelvis provisioner eller tradinginkomster.

Källor:

© Copyright Pengar - Powered by Wordpress

Powered by Yahoo! Answers